En livstid och lite till.
Fy fasiken vad det händer grejer.. och Gustav jobbar i Paris.
Vi har varit på invigningen av nya Malmö Arena. Gustav fixade att Petter fixade gästpass. Det var bara att glida in bakom scen och ta plats och njuta (?) av showen.
Andreas Johnson, Sanna Nielsen och Jill Johansen , alla med bakfickan till bredden fylld av klämkäcka musiknummer och så Robyn, fina fantastiska Robyn.
Det var en show som ingen annan show jag sett ( och när jag tänker efter har jag nog faktiskt inte sett någon annan regelrätt show) med pompa, ståt och Percy.
"Här kommer PEEERCCCY NILSSON med sin två barnbarn Dennis och Jenny" ...med sina två barnbarn Dennis och Jenny ?????? Patriarkalt likt en lejonhane på savannen stegrar han upp mot scenen med en hand på barnens axel. Percy NIlsson. Bygherre. Gubbe. Chef.
Klämkäck?...inte så mycket.
Plump och klumpig?...väldigt mycket.
Ohhhh, änd it huuurts with every heartbeat...änd it huuurts with every....
Ja Robyn det gör ont.
Robyn var så bra att jag nästan började KB dansa (aka tokdans) men så påminnde Gustav mig om var jag var och då insåg jag snabbt att det var lika bra att sitta still på stolen och dansa inombords. Och ni kan tro att jag tokdansade inombords, lldeles tills jag blev svettig. Sen cyklade vi hem i regnet och var uppe hela natten med öronsjuka Abbe.
Melvin
Vi hade en katt, han var fin och stor och tjock. Sen flyttade han hemmifrån och när han helt plötsligt blev hemlös fanns det inget annat att göra än att avliva. Det gör ont med varje hjärtslag när jag bestämmer att han inte får leva längre. Hepp hepp, så är han borta för att jag säger det. Det värsta i mitt liv, det värsta i hans.
ParisParisParisParis
Gustav åkte till Paris. Inte jag. Ensamt.
Provar på att vara singelmamma, det går inte så bra.
En livstid har passerat förbi och jag har inte hängt med, nu är jag trött. Sorg och glädje och ensamhet.
OVER AND OUT
Vi har varit på invigningen av nya Malmö Arena. Gustav fixade att Petter fixade gästpass. Det var bara att glida in bakom scen och ta plats och njuta (?) av showen.
Andreas Johnson, Sanna Nielsen och Jill Johansen , alla med bakfickan till bredden fylld av klämkäcka musiknummer och så Robyn, fina fantastiska Robyn.
Det var en show som ingen annan show jag sett ( och när jag tänker efter har jag nog faktiskt inte sett någon annan regelrätt show) med pompa, ståt och Percy.
"Här kommer PEEERCCCY NILSSON med sin två barnbarn Dennis och Jenny" ...med sina två barnbarn Dennis och Jenny ?????? Patriarkalt likt en lejonhane på savannen stegrar han upp mot scenen med en hand på barnens axel. Percy NIlsson. Bygherre. Gubbe. Chef.
Klämkäck?...inte så mycket.
Plump och klumpig?...väldigt mycket.
Ohhhh, änd it huuurts with every heartbeat...änd it huuurts with every....
Ja Robyn det gör ont.
Robyn var så bra att jag nästan började KB dansa (aka tokdans) men så påminnde Gustav mig om var jag var och då insåg jag snabbt att det var lika bra att sitta still på stolen och dansa inombords. Och ni kan tro att jag tokdansade inombords, lldeles tills jag blev svettig. Sen cyklade vi hem i regnet och var uppe hela natten med öronsjuka Abbe.
Melvin
Vi hade en katt, han var fin och stor och tjock. Sen flyttade han hemmifrån och när han helt plötsligt blev hemlös fanns det inget annat att göra än att avliva. Det gör ont med varje hjärtslag när jag bestämmer att han inte får leva längre. Hepp hepp, så är han borta för att jag säger det. Det värsta i mitt liv, det värsta i hans.
ParisParisParisParis
Gustav åkte till Paris. Inte jag. Ensamt.
Provar på att vara singelmamma, det går inte så bra.
En livstid har passerat förbi och jag har inte hängt med, nu är jag trött. Sorg och glädje och ensamhet.
OVER AND OUT
Kommentarer
Trackback
