Erykah Badu, Skolstart och en Ipodvideo
Jag undrar just vart sommaren tog vägen. Jag kan nästan känna doften av den, känslan av varma vindar som smeker kroppen. Men den är inte här, och ibland undrar jag om jag bara drömt. Har den varit här överhuvudtaget?
Tillbaka i skolan är det mesta som vanligt, som attt det inte alls gått tre månader. Saker är där dom ska vara, mäniskor är där dom ska vara. Det får mig att få rysningar längst hela ryggen, det är inte skönt att komma tillbaka till ett ställe där inget förändrats. Ibland tänker jag att det bara är jag som inte ser alla förändringarna, fast att jag verkligen försöker, jag kisar med ögonen och smeker rummet med min blick, men inga förändringar så långt ögat når. Det är inte skönt. Tur, tur, tur för mig att mina söta tjejer har förändrats och har massor med saker att berätta. Jag vill så klart höra allt, jag har jobbat hela sommaren och har inte en enda spännande historia att dela med mig av. Jag vill drömma mig bort i deras Kreta-semestrar och Rönnen-bus. Det finns hopp även för mig om jag bara håller ut och kisar ordentligt med ögonen.
Det är ju så att Gustav ännu en gång fixat bra gratis grejer, Way out West festivalen intogs av mig Kajsa och Gustav med varsett VIP band runt handleden (tack Gustav!). Jag ska inte skryta med att VIP banden utnyttjades till mer än att komma in på festivalen och för att använda de finare toletterna inne på VIP området för det gjorde dom inte. Vi festade INTE med Kaney West, Erykha Badu, The Ark, Teddybears sthlm, Juliette and The licks eller Regina Spector. Däremot såg/lyssnade vi på alla och det var härligt. Absolut hade jag bestämt mig redan innan vi åkte att Erykha Badu skulle vara bäst och då var hon ju också det. Även fast kvalitén på spelningen var så där. Men hon var som sagt bäst. Härligt att vara i Göteborg och gå på gratis festival.
Jaha, så är jag arg på min Ipod igen. Vad är grejen? varför, varför kan det inte bara funka? saker blir såå mycket roligare om dom funkar. Nu har jag gett upp, den ligger på skrivbordet och jag vill nästan inte titta på den... den är Ond.
Tillbaka i skolan är det mesta som vanligt, som attt det inte alls gått tre månader. Saker är där dom ska vara, mäniskor är där dom ska vara. Det får mig att få rysningar längst hela ryggen, det är inte skönt att komma tillbaka till ett ställe där inget förändrats. Ibland tänker jag att det bara är jag som inte ser alla förändringarna, fast att jag verkligen försöker, jag kisar med ögonen och smeker rummet med min blick, men inga förändringar så långt ögat når. Det är inte skönt. Tur, tur, tur för mig att mina söta tjejer har förändrats och har massor med saker att berätta. Jag vill så klart höra allt, jag har jobbat hela sommaren och har inte en enda spännande historia att dela med mig av. Jag vill drömma mig bort i deras Kreta-semestrar och Rönnen-bus. Det finns hopp även för mig om jag bara håller ut och kisar ordentligt med ögonen.
Det är ju så att Gustav ännu en gång fixat bra gratis grejer, Way out West festivalen intogs av mig Kajsa och Gustav med varsett VIP band runt handleden (tack Gustav!). Jag ska inte skryta med att VIP banden utnyttjades till mer än att komma in på festivalen och för att använda de finare toletterna inne på VIP området för det gjorde dom inte. Vi festade INTE med Kaney West, Erykha Badu, The Ark, Teddybears sthlm, Juliette and The licks eller Regina Spector. Däremot såg/lyssnade vi på alla och det var härligt. Absolut hade jag bestämt mig redan innan vi åkte att Erykha Badu skulle vara bäst och då var hon ju också det. Även fast kvalitén på spelningen var så där. Men hon var som sagt bäst. Härligt att vara i Göteborg och gå på gratis festival.
Jaha, så är jag arg på min Ipod igen. Vad är grejen? varför, varför kan det inte bara funka? saker blir såå mycket roligare om dom funkar. Nu har jag gett upp, den ligger på skrivbordet och jag vill nästan inte titta på den... den är Ond.
Kommentarer
Postat av: Anna
Dina inlägg är bara dom bästa och jag uppskattar dina bilder. Lika roligt varje gång. Pussa och kram ÄLDSTA kusinen.
Trackback
