underbara

51 000 småtjejer och jag var och såg Justin i Köpenhamn. Det var fantastiskt, stort, litet och konstigt.
1000 män, kvinnor, barn, små tjejer och jag var och såg The Ark på Svedala Rock. Det var fantastiskt, stort, litet och konstigt.  

      

Gustav hade fått presentkort på billetnet (danmark) av sina kusiner i 25 års present. Vi funderade länge på vad vi skulle göra med presentkortet. Vi gav upp hoppet om att få billjetter till The Knife när vi hörde att kön sträckte sig från Kiruna till Köpenhamn, vi missade att Erykah Badu kom till köpenhamn halvåret efter att Gustav fått presentkortet. Vi hade ingen aning om vad vi ville se. När Gustav ringde mig och sa "det finns billjetter kvar till Justin Timberlake på Parken i Köpenhamn, ska vi köra på det?" tänkte jag snabbt igenom...nsync..."bye bye bye".. pojkband...ny stil..hmmm...sexig? "ja, vi kör" svarade jag lite osäkert.
 Ett halvår senare sitter gustav och jag på tredje raden sittplats och väntar spänt på Justin. Runt om oss rasar jublande tjejer och coola killar, förväntningarna ligger i luften och då och då jublar sektioner av Parken till i ren extas.

Svedala Rock festival firade 20 år av mys i år och Gustav var ansvarig ljustekniker på L scenen. Förutom att jobbet på L scenen gav Gustav ytterligare meriter, gav det mig ett gratis VIP band runt handleden. Jag hade aldrig intentionerna att hänga på Svedala Rock men däremot var jag nyfiken nog för att ta mig till Svedala och kolla in The Ark. Jag hade inte någonstans hört att deras spelningar skulle vara tråkiga, sega eller blasé, jag var ju tvungen att se själv om det verkligen var sant.

Så var det dags, upp ur den runda scenen kommer en liten kille, kanske är det Justin, kanske inte..joo det är han, det hörs ett ilande skrik, och koncerten är igång.
Så var det dags, utspringande på scenen kommer Jepson, Martin och dom andra, men inte Ola, var är Ola?
Det är pampigt och stort och det funkar, trots att Gustav och jag sitter en bra bit från scenen (och därmed på ett sätt en bra bit från festen) svänger det, det känns nära trots att det är långt borta. Justin drar igång med det samma, inget snack bara beats.
"Sveeeeeeeedala" Ola kommer äntligen ut på scenen, han är snygg, välklädd och fullständigt dedikerad till svedala publiken. Det svänger och det funkar. Självklart drar Ola igång med detsamma och allsången likaså, alla sjunger med.
Allsången på Parken rungar igång, "I want all the guyes to sing with me"... alla är med och det känns som att Justin sjunger bara för oss.
Ola pratar och pratar...han berättar och funderar och han får oss att lyssna. Inte en ända gång känns det som att Ola är för mycket, snarare tvärtom. Man vill ha mer och mer av självgode Ola, vi vill höra mer, berätta mer för oss... För varje gång som Ola lite spydigt säger "Sveeeedala" blir konserten bara bättre. Trots spydigheter och hybris får Ola oss med sig, alla är med, dom små, dom stora, dom fulla och dom nyktra ALLA. Höjdpunkten är självklart "One of us is gonna die young", mest för att det är en favorit och lite för att alla sjunger med..."theres a lot of things to be said and done...and one of us is gonna die young.." euforiska röster brölar ut texten och till och med jag sjunger med lite, fast på mitt egna sätt "det är så mycket som vi sagt men inte gjort idag, och en av oss kommer döö ung.."
När vi skakat rumpan i ungefär en och en halv timme, och ohhat och ahhat åt alla olika häftiga scentrix Justin gjort var det dags för den personliga och intima avslutningen, alla lampor tänds och på scenen är Justin ensam vid pianot. "I´m so happy that all of you came to see me...I cant belive it...I love u all.." säger en märkbart trött och rörd stjärna, "we lövar you too" svarar 51 000 fans. Konserten är slut och jag tror på Justin, jag tror att han älskar mig, jag är trött i benen och rumpan efter allt dansande, det har varit fantastiskt. På vägen till tåget nynnar både Gustav och jag, "I think that she knows...shes got me lovestruck.."