underbara

Hela helgen har snurrat förbi, alldeles för snabbt dessutom..

1,2,3,4,5,6,7,8,9,10 och 11 steg tog Olivia alldeles själv, det är fint.

Jag ska snart göra ett lååångt inlägg, med många bilder, om varför alla borde ha gravidstrumpebyxor!

Ok. over and out.

Bakläxa för mig...alldeles för lite inlägg....inte bra. Jag spänner bältet och försöker lova en bättring.

-Vi kan ju gå genom dödsparken, föreslår Gustav med en självklarhet som får mig att stanna upp och bli förvirrad
-Dödsparken? Svarar jag efter en stund
-Jaaa, du vet där bakom st knut
-Jaha, du menar Kyrkogården
-Jaja, kyrkogård dödspark samma samma..

Vi promenerar genom kyrkogården ibland. Det är fint och sorgligt. Man kan inte tro att man är mitt i stan, det är lummigt och grönt och stora träd överallt, det måste vara ett av de bästa platserna att bli begraven på. Vi läser på gravarna och funderar på vem som gömmer sig bakom namn och årtal. I Lördags passerade vi bebis efter bebis grav, då var det inte så mycket att fundera på. Det var bara konstigt, bebisar ska inte dö. Aldrig.

Så har David och Kajsa gift sig. Fredagen den 10 oktober stegade de ut på rådhustrappan som sambos, älskare, vänner och makar. Finare kan det inte bli. 
På lördagen hölls det fest. Det blev bra. Goood mat. Fint sällskap. 
Jag höll ett "icke"tal och vi tävlade i KajsaochDavid-kunskap, tjejerna vann överlägset. 
Kvällen slutade på Hipp. Vi dansade och svettades. Spillde rödvin på Anders. Spillde öl på Martin. Hällde vin i min sko. Hällder ur vin ur min sko.

Efter att jag bytt skor till mina medhavda nike var det roligt och provocerande, och framförallt lättare, att tokdansa och svettas (det går inte att tokdansa utan att svettas, det hör ihop. Om man tror att man tokdansat men inte är svettig alls, då har man gjort fel.) I princip alla andra (inte i vårt sällskap) snyggdansade. Snyggdansa är inget för oss, herregud, David och Kajsa hade ju gift sig, det måste firas med tokdans. Vi släppte loss till Hanson, Madonna, Roxette och ja, allt annat. Det var bra. Och svettigt.  

På söndagen vaknade vi av bebisbajs deLuxe. Det är så det är när man är småbarnsförälder säger alla, men vi skakar på huvudet och vill inte veta av mer rekordbajs kl 06.00 på söndagmorgon. Tack men nej tack.


Jajaja...Abbe är sjuk...igen. Han har feber hostar och kan knappt andas. Jag kan knappt andas.
Nu har han fått astmakittet med hem och ska inhalera fyra gånger om dagen. Airomir (Var det inte en karaktär i Sagan om Ringen...) nebunette, pulmicort och amimox. Fy fasen för att vara förkyld.

Abbes nya spjälsäng (som jag målat), löv på Ystadsgatan och fina hus på Kristianstadsgatan.

Igår tackade jag JA till att vara med i en undersökning. Jag promenerade som bäst på gågatan när det kom fram en undersökare till mig. "Vill du vara med i en undersökning om flaskvatten, du får en trisslott när det är färdigt" frågade hon mig med finaste service leendet på läpparna. "Hmm" tänkte jag, "jag gillar ju inte flaskvatten." men bestämde mig för att vara med iallafall, det är ju trots allt så att hela Gustavs och min ekonomiska framtid bygger på att någon av oss vinner pengar på triss, så en gratis sådan är ju lockande. Jag fick komma in på Royal och sätta mig framför en dator, fyra glas med vatten stod färdiga glas X, Y, Z och W. Nu var det min uppgift att bedömma vilken som var godast, friskast, hade bäst eftersmak och vilken som var ungdomligast. Jag drack och smuttade och bedömde och gurglade och funderade och svarade fint på frågor. Efter ett tag blev jag illamående av allt smakande och fick då helt sonika tänka på trisslotten och den eventuella vinsten (och eventuella ekonomiska stabiliteten som följd) för att kunna motivera mig att fortsätta. När allt var klart och jag fick min trisslott hade Abbe hunnit somna i vagnen (när jag vände mig om låg han dubbelvikt över sina leksaker och suttade så fint på nappen), tre störtskurar hade dragit förbi och illamåendet i magen hade eskalerat. Det var en tråkig undersökning på alla sätt. Jag sög på karamellen och skrapade inte lotten förrens flera timmar senare...men ingen vinst, inget, inget. Jag mådde illa och drack äckligt flaskvatten för inget.

Fy fasen vad det är fint med gult. Man blir glad och varm. Om gult inte funnits hade världen varit bra mycket tråkigare. Tänk om jag hittar en fin gul klänning, det skulle vara bra. Ja, ja, gult är aldrig fult, så är det.

Jäkla hosta håller mig uppe om nätterna, stackars Abbe. Det går inte, jag är inte van vid sånt, Abbe har ju alltid sovit så bra. Det funkar inte att helt plötsligt efter ett halvår vakna på nätterna, jag vet inte hur man tar hand om ett nattvaket barn! Dessutom blir dagarna en endaste bomulls tofs av trötthet och jag kan inte komma ihåg vad det var jag skulle göra, säga eller blogga om..Det är inte bra, jag får börja anteckna små post it lappar till mig själv....eller börja sova lite bättre kanske? Imorgon blir det att gå till vårdcentralen så att Abbe kan charma alla sjuksköterskor och andas lite mera ventoline förståss. Det gör ont i Abbes hals och i mammas hjärta.