Yo! Labero





Nu har det gått så där lång tid sedan jag skrev inlägg så att jag blir alldeles röd om kinderna och skäms en smula.
Tiden går och plötsligt är det en evighet sedan sist, man glömmer bort sig. 

Vi letar julklappar tills vi blir trötta i benen, huvudet och hjärtat. Inte blir något köpt eller gjort. Handlingsförlamad svajar jag omkring på stan och hypnotiseras av människohavets desperata konsumtions hysteri. 

Labero
Efter att Gustav gjort ett jobb för Amiralen fick han 4 biljetter till "Invited to Joe Labero", showen som hade varit så mycket roligare om den hetat "Yo! Labero" (haha).
Vi gick dit, jag, Pappa, Micke och Gustav. Pappa och Micke var glada och förväntasfulla, Gustav var mest nyfiken och jag tyckte att det hela känndes konstigt. 
När vi kom in i lokalen stod det läskiga män i svarta kappor och silvriga masker, sånna där får man ju mardrömmar av. Joe, han trollade bort människor och fåglar och kort och ringar. Sen trollade han fram människor och fåglar och kort och ringar. Det var ju bra. Men jag undrar hur man ska kunna ta honom på allvar när han kallar sig Joe, trots sin uppenbara Svenskhet, och bryter något på Amerikanska. Amerikanska.
Joes "butler" hette Albert. Haha. Eller är det sorgligt kanske? 

Lucia.  
Min syster honhar födelsedag på lucia. När vi var små och barn brukade vi gå i tåg och sjunga fina julsånger på hennes kalas. Nu är vi stora och vuxna och sjunger ingeting alls. Men Abbe var den finaste luciatärnan och jag bakade godaste lussebullar och så bakade vi (eller allra mest David) världens godaste mjuka pepparkaka i lördags. Hmmm jag tror bestämt att julstämmningen sakta börjar infinna sig.

Över and out

Jul .... nu igen?

Nu är det lugnet före stormen. det är nu jag njuter. Det luktar pepparkaka och lussekatt och hyacint och jul överallt, Abbe och jag tittar på stjärnan i fönstret varje morgon och den är alltid lika fin. ÅÅåå nu är det jul igen. Härliga, stressiga, kalla jul.

Fin.

OVER and OUT

RSS 2.0