underbara

Jag cyklar till jobbet på dagis i marinblått regnställ. JAG CYKLAR TILL JOBBET PÅ DAGIS I MARINBLÅTT REGNSTÄLL. Folk vänder sig om när jag susar förbi, inte för att jag på något sätt är intressantare än någon annan utan för att jag cyklar i mitt marinblåa regnställ. Att det är fult är ett understatement, det är horribelt. Jag köpte det för sju eller åtta år sedan precis innan vi skulle ut på bilsemester med några vänner ( tur var det, det har aldrig regnat så mycket på så lite tid...eller nu har det det kanske?) Det kostade 199kr på stadium och var det enda som nästan passade. Med nästan passade menar jag att vid första anblicken kan man tro att rengstället faktiskt har en god passform, men vid närmare inspektion kan man lätt upptäcka en hel del hålrum i outfitten.

Jag har iallafall med åren (ajajaj...jag är sååå gammal och klok) insett att ett regnställ är guld värt. Särskilt om man ska cykla en lång bit för att komma till sitt slutmål. Det jag dock inte insett med åren är att det är inget att skämmas för, DET ÄR INGET ATT SKÄMMAS FÖR, jag övertalar mig själv men det hjälper inte. Varje gång jag drar på mig regnstället blir jag fjorton igen, "rosiga kinder och solsken i blick" - åren, då inget och allt känns pinsamt. Men även nu hoppas jag att ingen ska se mig, INGEN. Helst ingen alls, helst ska det vara helt folktomt hela vägen till dagis, men om det inte går finns det en lista, dessa får jag absolut inte under några som helst omständigheter träffa;

1. Före detta pojkvänner - Vill man inte alltid se fräsch och snygg ut när man träffar före detta pojkvänner, vill man likom inte ha "haha...här ser du vad du går miste om"- looken. KLART MAN VILL DET! Man vill aldrig ha ett för stort marinblått regnställ. 
2. Tjejer som haft samma pojkvän eller aspirerat på samma pojkvän som en själv - Håll alltid konkurransen på sträckbänken, visa dig ALDRIG svag. Särskilt inte i marinblått regnställ.
3. Killar från det andra jobbet. Lager killar är lager killar är lager killar.... Ser dom mig i regnställsoutfitten kommer jag att få höra det till leda på jobbet sedan och det orkar jag inte. Så enkelt är det, jag orkar inte höra det bara.
4. Coola möllan folk - vad ska jag säga, snygga mäniskor, snygga kläder, snygg attityd, behöver inte beskåda mitt regnställ, för min skull men även för deras.


                  

(Jag känner mig generös och bjuder på en bild på regnstället. Det måste vara lite som att komma ut, nu visar jag det för alla så nu kan ingen snacka. Det är ute.) 


Det är inte folktomt på vägen till dagis. Inte alls, snarare tvärtom. Det är folk överallt och dom tittar och tittar.
I min iver att vara hurtig drog jag i förmiddags på mig hela kittet, regnjacka regnbyxor, sjal och fjällräven ryggsäck..Jag är såå nördig (också lite för att jag använder ordet "nördig" vilket är nördigt i sig). Jag trycker in hörlurarna i öronen och ger mig av. Jag inser dock snart att jag blivit lurad, det regnar inte. Det är inte ens kallt. Så här cyklar jag genom de ställen i Malmö där det är störst chans att träffa alla i ovanstående lista. Det är inte bra tänker jag....det är INTE bra. När jag susar förbi möllevånstorget vänder sig alla om, i detta läget är jag osäker på om dom förundras över mitt fula regnställ och hur nördig jag är (nördig igen..) eller om dom bara tycker att jag är dum i huvudet som inte har fattat att det är varmt idag. Jag svettas som fan och vill skrika till alla som glor att jag iallafall lyssnar på Sahara Hotnights i min Ipod video (japp, ipod video!) det måste ju räknas, det måste ju ge mig lite respekt av alla snygga människorna. Men jag skriker inget, jag bara cyklar förbi och undviker allas undrande blickar. I pildammsparken ger jag upp. En joggare ler mot mig, inte "hej hej"- ler eller "trevligt "-ler, nä han hån ler. Då stannar jag och tar av mig mitt regnställ, svetten rinner ner för ryggen och jag tänker för mig själv att är det ingen som fattar att det är höst fast att det är sommar fast att det är höst... det går inte att hålla ordning på årstiderna, någon har tryckt på randomknappen årstiderna kommer huller om buller och man tror att man behöver regnstället när sommar sverige grönskar..  




                     
  

51 000 småtjejer och jag var och såg Justin i Köpenhamn. Det var fantastiskt, stort, litet och konstigt.
1000 män, kvinnor, barn, små tjejer och jag var och såg The Ark på Svedala Rock. Det var fantastiskt, stort, litet och konstigt.  

      

Gustav hade fått presentkort på billetnet (danmark) av sina kusiner i 25 års present. Vi funderade länge på vad vi skulle göra med presentkortet. Vi gav upp hoppet om att få billjetter till The Knife när vi hörde att kön sträckte sig från Kiruna till Köpenhamn, vi missade att Erykah Badu kom till köpenhamn halvåret efter att Gustav fått presentkortet. Vi hade ingen aning om vad vi ville se. När Gustav ringde mig och sa "det finns billjetter kvar till Justin Timberlake på Parken i Köpenhamn, ska vi köra på det?" tänkte jag snabbt igenom...nsync..."bye bye bye".. pojkband...ny stil..hmmm...sexig? "ja, vi kör" svarade jag lite osäkert.
 Ett halvår senare sitter gustav och jag på tredje raden sittplats och väntar spänt på Justin. Runt om oss rasar jublande tjejer och coola killar, förväntningarna ligger i luften och då och då jublar sektioner av Parken till i ren extas.

Svedala Rock festival firade 20 år av mys i år och Gustav var ansvarig ljustekniker på L scenen. Förutom att jobbet på L scenen gav Gustav ytterligare meriter, gav det mig ett gratis VIP band runt handleden. Jag hade aldrig intentionerna att hänga på Svedala Rock men däremot var jag nyfiken nog för att ta mig till Svedala och kolla in The Ark. Jag hade inte någonstans hört att deras spelningar skulle vara tråkiga, sega eller blasé, jag var ju tvungen att se själv om det verkligen var sant.

Så var det dags, upp ur den runda scenen kommer en liten kille, kanske är det Justin, kanske inte..joo det är han, det hörs ett ilande skrik, och koncerten är igång.
Så var det dags, utspringande på scenen kommer Jepson, Martin och dom andra, men inte Ola, var är Ola?
Det är pampigt och stort och det funkar, trots att Gustav och jag sitter en bra bit från scenen (och därmed på ett sätt en bra bit från festen) svänger det, det känns nära trots att det är långt borta. Justin drar igång med det samma, inget snack bara beats.
"Sveeeeeeeedala" Ola kommer äntligen ut på scenen, han är snygg, välklädd och fullständigt dedikerad till svedala publiken. Det svänger och det funkar. Självklart drar Ola igång med detsamma och allsången likaså, alla sjunger med.
Allsången på Parken rungar igång, "I want all the guyes to sing with me"... alla är med och det känns som att Justin sjunger bara för oss.
Ola pratar och pratar...han berättar och funderar och han får oss att lyssna. Inte en ända gång känns det som att Ola är för mycket, snarare tvärtom. Man vill ha mer och mer av självgode Ola, vi vill höra mer, berätta mer för oss... För varje gång som Ola lite spydigt säger "Sveeeedala" blir konserten bara bättre. Trots spydigheter och hybris får Ola oss med sig, alla är med, dom små, dom stora, dom fulla och dom nyktra ALLA. Höjdpunkten är självklart "One of us is gonna die young", mest för att det är en favorit och lite för att alla sjunger med..."theres a lot of things to be said and done...and one of us is gonna die young.." euforiska röster brölar ut texten och till och med jag sjunger med lite, fast på mitt egna sätt "det är så mycket som vi sagt men inte gjort idag, och en av oss kommer döö ung.."
När vi skakat rumpan i ungefär en och en halv timme, och ohhat och ahhat åt alla olika häftiga scentrix Justin gjort var det dags för den personliga och intima avslutningen, alla lampor tänds och på scenen är Justin ensam vid pianot. "I´m so happy that all of you came to see me...I cant belive it...I love u all.." säger en märkbart trött och rörd stjärna, "we lövar you too" svarar 51 000 fans. Konserten är slut och jag tror på Justin, jag tror att han älskar mig, jag är trött i benen och rumpan efter allt dansande, det har varit fantastiskt. På vägen till tåget nynnar både Gustav och jag, "I think that she knows...shes got me lovestruck.."