Bytt e bytt...kommer aldrig tillbaka
ny adress http://underbaram.blogspot.com/
underbaraM
Till Carolina...ja, och några till.
Jag handlade på Vero Modas och på Top Shops mammaavdelningar.
Är det en liten bullmage ännu? glöm inte bort oss i malmö..uppdatera oss, vi längtar så efter att få peta och känna på magen.
Fy vad jag tycker att det är jobbigt att min blogg är ful. Jag vill inte vara ful och det vill inte bloggen heller. Jag letar efter ett nytt utseende men herregud, mallarna man kan välja mellan är helt vansinniga "Food", "Bloom" och "Travel" ... jomen dom heter faktiskt så, och då kan ni väl tänka er hur dom ser ut. Inget för mig helt enkelt. Jag letar nytt forum...håll ut det är snart slut på fulheter..
Då är jag lycklig i all min vanlighet.
Det är en bra söndag.
"Baka baka kaka,
vem ska kakan smaka?
det ska mor och det ska far,
lillasyster, lillebror.
Om det kommer flera får vi baka mera
Mjöla, mjöla, pricka
kakan i ugnen sticka
Bäst att baka kakan stor
mor hon säger att hon tror
liten sparv behöver smulor som blir över"
Finaste Abbe klappar och bakar kaka som om det gällde livet och bjuder alla sparvar (och de få hårstrå han har på huvudet) på smörinkladdade händer. Finaste finaste du. Vi har kär lek ihop. Kärlek.
Man måste sitta i kanten.
Ute faller snön och innanför jensen vill man ha strumpebyxor ( med fördel gravida sånna). Men mina finaste är borta. Mina bästa gravidstrumpebyxor är helt försvunna (sånna ska man ha, om man är gravid eller inte. Jag är inte) Livet är inte lätt när kroppen får trängas med vanliga strumpebyxor och jeans. Det blir ingen bra dag av det.
Jag saknar knäckebröd och te och lussebulle, och sena kvällar med snusande liten bebis på armen. Det blir inte samma med tidiga lördagsmorgnar med havregrynsgröt och te, och leverpastejtäckt bebis.
Fast livet är ju lyckligt.
Särskilt när gustav blir arg för att jag sitter i mitten av soffan när jag borde sitta i kanten. Man ska sitta i kanten av soffan för det är bäst säger han. Fast jag har alltid gillat mitten mest, så jag ler är lycklig, älskar Gustav och sitter i mitten av soffan iallafall, för att jag vill!
Over and out.
En elefant balanserade...
Nu tar Gustav ut sina linser och jag bloggar lite. Abbe sover och det är fredag. På gatan står en fin bil.
En svensk tiger tänker jag när jag åker buss på morgonen och ingen vill sitta bredvid någon. Alla tittar dit eller bort men inte hit. Tyst men inte särsklit modigt.
Det är kallt och mina vantar är borta, jag ha säkert glömt dom på dagis. Inte där jag jobbar utan där jag jobbar fast ändå inte.
Ja, och så ska vi ju gifta oss. Inte nu men när våren kommer. Om den kommer.
Over and out.
Januari, Februari, Mars, April och Maj (Ja, och JuniJuliAugustiSeptemberOktoberNovember och December också förståss)
Jag blinkade så gick det ett år.
2008 here we go...
I Januari klämde jag in hela två maginfluenser och kände mig sjukare än någonsin. Gravid och tjock och sjuk. Jag tentade matten, vi kom med överraskning, pizza och disco när Björn firade tretti och MVC kontrollerna duggade tätare och tätare. Det var grått och trist och månaden varade allt för länge. Vi bestämde att pojken skulle få heta Jack. Så kom Februari och praktiken började och slutade. Maginfluensan fick sitt och Thea åkte på sjukhus. I ett plötsligt (och ganska våldsamt) vredesutbrott pajade Gustav min Hårfön, han fick snällt köpa en ny. Vi åkte till mobilia och shoppade hårfön med hopfällbart handtag och fint etui. Vi bestämde att pojken inte skulle heta Jack utan Mårten. I Mars åkte vi till kungliga hufvudstaden och firade Viggos första år, Anders målade konst på våra fula garderober och jag hade maginfluensa medans Gustav och Hanne var på Dj Shadow i Köpenhamn. Min besvärliga graviditet eskalerade (om en graviditet nu kan eskalera?) och det bjöds på förklaring; Havandeskapsförgiftning. Snabbt in på sjukhus, snabbt börja igångsättning av förlossning, inte så snabb förlossning. Fem dagar senare kom en liten pojke. Vi bestämde att pojken inte skulle heta Mårten utan Albert. Den 3 April fick vi äntligen komma hem från sjukhuset (26,27,28,29,30 Mars, 1,2,3 April på sjukhus), två när vi kom dit, tre när vi åkte hem. Folk vallfärdade för att besöka vår finaste pojke, och vi fikade och åt kakor. Vi beundrade och tittade och gullade och peta och mös med barnet tills vi storknade, vi ville gå ut i världen och skrika att vi fått ett barn. Det lilla barnet åt och sov och åt och blev tjock. Vi stannade hemma när mamma firade 50 år på teneriffa med resten av familjen. Det var ensamt. Jag bestämmde i hemlighet att pojken inte skulle heta Albert utan Abbe. I Maj tänkte jag vaccinera mig mot röda hund men jag glömde bort det. Vi sympatiserade och stöttade sjuksköterskorna och Abbe fick följa med på demonstration. Jag startade min promenadkarriär. Jag promenerade till mamma. Till IKEA. Till ÖB. Till Inga och Mads. Sommaren kom i Juni och så också Alberts första öroninflammation. Med en hängig bebis på armen besökte jag barnakuten för första gången. Stackars liten får första pencillinkuren och jag blev mammaorolig. Vilma fyllde ett och firades i sommarträdgård. Jag promenerade runt i stan och tittade på fina bilar.
Juli blev bra, med 27 års dag och sommar på österlen. David och Kajsa berättade att dom ska bli fru och man, varmt och fint och kärlek.Den 26 Juli firades Abbe på riktigt, alla kom för att kalasa och höra hans finaste namn; Albert Martin Simon Rue. På namnkalaset höll Martin fint tal och Simon spelade fin musik. Promenad i sommarvärme på österlen. Augusti gled förbi. Största familjen (DavidkajsaOliva-MatildaGustavAlbert-Familjen) tittade på hus och drömmde sig bort till kollektiv och renoveringsproblem. Thea bryter armen och vi rusar för att passa Alva. Sara och jag går nästan på bio. Abbe sitter själv, med stolthet i ryggen. Vi går på öppen förskola och promenerar på Malmös vackraste kyrkogård. I September går vi ännu mera på öppna förskolan och Abbe får åka på sjukhus och andas astmamedicin. Han blir sjuk och lite frisk och sen sjuk igen. Jag tröttnar på promenad och går bara runt i folkets park, virrig, stirrig och pirrig. Den 10 Oktober gifter sig David och Kajsa, det är fint. Vi tokdansar och festar och håller icketal på deras dag. Abbe får öroninflammation. Det går två veckor och Abbe får öroninflammation igen. Jag promenerar bort all mammaoro och graviditets övervikt och tänker att gult är den finaste färgen i hela världen. Paris kallar och Gustav åker, jag stannar hemma och välkomnar November rusk tillsammans med Abbe. Gustav kommer hem och blir sjuk, jag blir sjuk och Abbe blir sjuk. Petter fixar gästpass och vi går på arenainvigningen och lyssnar på Robyn. November är grått och mörkt och trist.Jag bestämmer att Melvin inte får leva längre. Jag promenerar ännu mera och Abbe lär sig larva, en alldeles egen version av klassiska bebisålningen. December börjar med födelsedag för lilla Oliven. Abbe får öroninflammation och vi tänder adventsljus. Gustav bestämmer att jag bestämmer att vi behöver en ny vagn, vi tittar och provar och tittar och provar igen, men det går inte att hitta en bra. Vi köper en fin retrovagn och blir missnöjda. Joe Labero håller show och vi går gratis. Vi firar jul med sjukt barn och stor familj. Året är färdigt och vi får barnvakt till nyår.
Ett år passerar förbi alldeles för fort. Det är bäst att akta sig så att det inte försvinner helt.
Kärlek
Det är fint att ha kärlek. Att bara tycka om varandra och inget annat. Tycka om att älska.
Abbe är fin, vi är fina.
Håll ut, årskrönika är på väg ...
OVER AND OUT
Yo! Labero
Nu har det gått så där lång tid sedan jag skrev inlägg så att jag blir alldeles röd om kinderna och skäms en smula.
Tiden går och plötsligt är det en evighet sedan sist, man glömmer bort sig.
Vi letar julklappar tills vi blir trötta i benen, huvudet och hjärtat. Inte blir något köpt eller gjort. Handlingsförlamad svajar jag omkring på stan och hypnotiseras av människohavets desperata konsumtions hysteri.
Labero
Efter att Gustav gjort ett jobb för Amiralen fick han 4 biljetter till "Invited to Joe Labero", showen som hade varit så mycket roligare om den hetat "Yo! Labero" (haha).
Vi gick dit, jag, Pappa, Micke och Gustav. Pappa och Micke var glada och förväntasfulla, Gustav var mest nyfiken och jag tyckte att det hela känndes konstigt.
När vi kom in i lokalen stod det läskiga män i svarta kappor och silvriga masker, sånna där får man ju mardrömmar av. Joe, han trollade bort människor och fåglar och kort och ringar. Sen trollade han fram människor och fåglar och kort och ringar. Det var ju bra. Men jag undrar hur man ska kunna ta honom på allvar när han kallar sig Joe, trots sin uppenbara Svenskhet, och bryter något på Amerikanska. Amerikanska.
Joes "butler" hette Albert. Haha. Eller är det sorgligt kanske?
Lucia.
Min syster honhar födelsedag på lucia. När vi var små och barn brukade vi gå i tåg och sjunga fina julsånger på hennes kalas. Nu är vi stora och vuxna och sjunger ingeting alls. Men Abbe var den finaste luciatärnan och jag bakade godaste lussebullar och så bakade vi (eller allra mest David) världens godaste mjuka pepparkaka i lördags. Hmmm jag tror bestämt att julstämmningen sakta börjar infinna sig.
Över and out
Jul .... nu igen?
Fin.
OVER and OUT
En livstid och lite till.
Vi har varit på invigningen av nya Malmö Arena. Gustav fixade att Petter fixade gästpass. Det var bara att glida in bakom scen och ta plats och njuta (?) av showen.
Andreas Johnson, Sanna Nielsen och Jill Johansen , alla med bakfickan till bredden fylld av klämkäcka musiknummer och så Robyn, fina fantastiska Robyn.
Det var en show som ingen annan show jag sett ( och när jag tänker efter har jag nog faktiskt inte sett någon annan regelrätt show) med pompa, ståt och Percy.
"Här kommer PEEERCCCY NILSSON med sin två barnbarn Dennis och Jenny" ...med sina två barnbarn Dennis och Jenny ?????? Patriarkalt likt en lejonhane på savannen stegrar han upp mot scenen med en hand på barnens axel. Percy NIlsson. Bygherre. Gubbe. Chef.
Klämkäck?...inte så mycket.
Plump och klumpig?...väldigt mycket.
Ohhhh, änd it huuurts with every heartbeat...änd it huuurts with every....
Ja Robyn det gör ont.
Robyn var så bra att jag nästan började KB dansa (aka tokdans) men så påminnde Gustav mig om var jag var och då insåg jag snabbt att det var lika bra att sitta still på stolen och dansa inombords. Och ni kan tro att jag tokdansade inombords, lldeles tills jag blev svettig. Sen cyklade vi hem i regnet och var uppe hela natten med öronsjuka Abbe.
Melvin
Vi hade en katt, han var fin och stor och tjock. Sen flyttade han hemmifrån och när han helt plötsligt blev hemlös fanns det inget annat att göra än att avliva. Det gör ont med varje hjärtslag när jag bestämmer att han inte får leva längre. Hepp hepp, så är han borta för att jag säger det. Det värsta i mitt liv, det värsta i hans.
ParisParisParisParis
Gustav åkte till Paris. Inte jag. Ensamt.
Provar på att vara singelmamma, det går inte så bra.
En livstid har passerat förbi och jag har inte hängt med, nu är jag trött. Sorg och glädje och ensamhet.
OVER AND OUT
Lördag, söndag, måndag och så tisdag..
1,2,3,4,5,6,7,8,9,10 och 11 steg tog Olivia alldeles själv, det är fint.
Jag ska snart göra ett lååångt inlägg, med många bilder, om varför alla borde ha gravidstrumpebyxor!
Ok. over and out.
På promenad genom dödsparken
-Vi kan ju gå genom dödsparken, föreslår Gustav med en självklarhet som får mig att stanna upp och bli förvirrad
-Dödsparken? Svarar jag efter en stund
-Jaaa, du vet där bakom st knut
-Jaha, du menar Kyrkogården
-Jaja, kyrkogård dödspark samma samma..
Vi promenerar genom kyrkogården ibland. Det är fint och sorgligt. Man kan inte tro att man är mitt i stan, det är lummigt och grönt och stora träd överallt, det måste vara ett av de bästa platserna att bli begraven på. Vi läser på gravarna och funderar på vem som gömmer sig bakom namn och årtal. I Lördags passerade vi bebis efter bebis grav, då var det inte så mycket att fundera på. Det var bara konstigt, bebisar ska inte dö. Aldrig.
Så har David och Kajsa gift sig. Fredagen den 10 oktober stegade de ut på rådhustrappan som sambos, älskare, vänner och makar. Finare kan det inte bli.
På lördagen hölls det fest. Det blev bra. Goood mat. Fint sällskap.
Jag höll ett "icke"tal och vi tävlade i KajsaochDavid-kunskap, tjejerna vann överlägset.
Kvällen slutade på Hipp. Vi dansade och svettades. Spillde rödvin på Anders. Spillde öl på Martin. Hällde vin i min sko. Hällder ur vin ur min sko.
Efter att jag bytt skor till mina medhavda nike var det roligt och provocerande, och framförallt lättare, att tokdansa och svettas (det går inte att tokdansa utan att svettas, det hör ihop. Om man tror att man tokdansat men inte är svettig alls, då har man gjort fel.) I princip alla andra (inte i vårt sällskap) snyggdansade. Snyggdansa är inget för oss, herregud, David och Kajsa hade ju gift sig, det måste firas med tokdans. Vi släppte loss till Hanson, Madonna, Roxette och ja, allt annat. Det var bra. Och svettigt.
På söndagen vaknade vi av bebisbajs deLuxe. Det är så det är när man är småbarnsförälder säger alla, men vi skakar på huvudet och vill inte veta av mer rekordbajs kl 06.00 på söndagmorgon. Tack men nej tack.
Jajaja...Abbe är sjuk...igen. Han har feber hostar och kan knappt andas. Jag kan knappt andas.
Nu har han fått astmakittet med hem och ska inhalera fyra gånger om dagen. Airomir (Var det inte en karaktär i Sagan om Ringen...) nebunette, pulmicort och amimox. Fy fasen för att vara förkyld.
Att det är bättre att tokdansa och svettas ordentligt än att snyggdansa och svettas lite.
Det kostar om det ska smaka. Medicin är dyrt.
Det är alltid bäst att vara två.
Olivia och Abbe på höstpromenad.
Jag är så fasansfullt trött. Tomt i huvudet och tomt på bloggen, men Hu vad det har hänt mycket..
Återkommer i dagarna med ett riktigt inlägg och bjuder så länge på en bild av våra finaste barn. När det blir tråkigt i vagnen är det bäst att vara två.
I denna veckan har jag lärt mig;
Att det är bättre med två nöjda barn i en vagn än två onöjda på varsitt håll.
Junk in my trunk
Idag har jag lärt mig;
Att det är viktigt med bagage.
Att det är viktigt att bära sitt bagage i en fin väska.
Gult är aldrig fult.
Igår tackade jag JA till att vara med i en undersökning. Jag promenerade som bäst på gågatan när det kom fram en undersökare till mig. "Vill du vara med i en undersökning om flaskvatten, du får en trisslott när det är färdigt" frågade hon mig med finaste service leendet på läpparna. "Hmm" tänkte jag, "jag gillar ju inte flaskvatten." men bestämde mig för att vara med iallafall, det är ju trots allt så att hela Gustavs och min ekonomiska framtid bygger på att någon av oss vinner pengar på triss, så en gratis sådan är ju lockande. Jag fick komma in på Royal och sätta mig framför en dator, fyra glas med vatten stod färdiga glas X, Y, Z och W. Nu var det min uppgift att bedömma vilken som var godast, friskast, hade bäst eftersmak och vilken som var ungdomligast. Jag drack och smuttade och bedömde och gurglade och funderade och svarade fint på frågor. Efter ett tag blev jag illamående av allt smakande och fick då helt sonika tänka på trisslotten och den eventuella vinsten (och eventuella ekonomiska stabiliteten som följd) för att kunna motivera mig att fortsätta. När allt var klart och jag fick min trisslott hade Abbe hunnit somna i vagnen (när jag vände mig om låg han dubbelvikt över sina leksaker och suttade så fint på nappen), tre störtskurar hade dragit förbi och illamåendet i magen hade eskalerat. Det var en tråkig undersökning på alla sätt. Jag sög på karamellen och skrapade inte lotten förrens flera timmar senare...men ingen vinst, inget, inget. Jag mådde illa och drack äckligt flaskvatten för inget.
Fy fasen vad det är fint med gult. Man blir glad och varm. Om gult inte funnits hade världen varit bra mycket tråkigare. Tänk om jag hittar en fin gul klänning, det skulle vara bra. Ja, ja, gult är aldrig fult, så är det.
Jäkla hosta håller mig uppe om nätterna, stackars Abbe. Det går inte, jag är inte van vid sånt, Abbe har ju alltid sovit så bra. Det funkar inte att helt plötsligt efter ett halvår vakna på nätterna, jag vet inte hur man tar hand om ett nattvaket barn! Dessutom blir dagarna en endaste bomulls tofs av trötthet och jag kan inte komma ihåg vad det var jag skulle göra, säga eller blogga om..Det är inte bra, jag får börja anteckna små post it lappar till mig själv....eller börja sova lite bättre kanske? Imorgon blir det att gå till vårdcentralen så att Abbe kan charma alla sjuksköterskor och andas lite mera ventoline förståss. Det gör ont i Abbes hals och i mammas hjärta.
Förbannat fin höst.
Mössa; Vintage Polarn och Pyret (Gustavs gamla, med tillhörande bedårande overall.)
Jacka; Katvig
Vantar; Ålhéns
Det har varit en sån fin dag idag att jag knappt kan minnas när det var så fint sist. Det har luktat höst överallt och kinder och händer har blivit rosenröda av frisk luft. Det är fantastiskt. Hösten är det finaste som finns. Idag har jag promenerat, det har blivit riktigt långa rundor. Först till Humana Second Hand (f.d Uff) där klänningarna som vanligt skriker åt mig att köpa dem, jag har fortfarande inte hittat den bästa så ingen har blivit köpt. Sedan till rosengård för att kolla in mormors nya lya och från rosengård till IKEA för att vara sällskap på Davids shoppingrunda.
Jag letar och letar efter en fin klänning att ha på David och Kajsas bröllop, men ännu har jag inte hittat någon och nu börjar det bli stressigt, bara två veckor kvar. Bara två veckor kvar, David och Kajsa! sedan är ni gifta, fru och man, det är fan ta mig fantastiskt. Jag får nykärs känslor i magen och värk i tänderna, lyckligt.
På Davids shopping runda på IKEA shoppade jag mest och David minst (of course) trots att jag bara skulle vara sällskap..Inte bra. Det blev tråkiga saker; örngott, haklappar, uppblåsbar ryggstöd till barnstol och värmeljus som i och för sig inte är jätte tråkigt eftersom det är livsavgörande att kunna tända ljus och dricka te på sena höstkvällar.
Idag krängde jag två (!) chokladbollar när vi fikade hos Gustav, det kändes inte bra trots att jag ska träna imorgon. Dom där chokladbollarna är ju så jäklans goda. Skärpning på mig. Åååhhh, nu längtar jag till träningen.
Att det bara får vara två vagnar på bussen samtidigt.
Att vagnarna måste stå rakt frammåt i bussen.
